7. Hur behandlar man instabilitet i känslolivet?
Att behandla instabilitet i känslolivet är ett långsiktigt arbete. Det finns flera olika behandlingsformer och man vet att behandlingen är effektiv. Hos de flesta lindras symtomen på emotionellt instabil personlighet inom tio år, och spontant tillfrisknande är möjligt.
Ett liv med svårigheter att reglera känslor kan kännas som en enda känslomässig bergochdalbana. Det är dock möjligt att få hjälp med hur snabbt och kraftigt känslorna växlar. På lång sikt är det möjligt att bli helt symtomfri, och hos många kvarstår endast lindriga symtom eller periodiska svårare symtom.
I videon berättar erfarenhetsexperter om hur de har lärt sig att reglera sina känslor.
Vidare från instabilitet
Vid behandling av instabilitet i känslolivet används olika psykosociala behandlingsformer. Dialektisk beteendeterapi, mentaliseringsterapi, schematerapi, överföringsfokuserad psykoterapi och STEPPS-programmet har gett goda behandlingsresultat. Även behandling i grupp med sikte på acceptans av sina känslor och sig själv kan vara till nytta.
Psykoterapi kan vara till hjälp vid instabilitet i känslolivet. Innan man söker sig till psykoterapi är det bra att lära sig färdigheter i känsloreglering, eftersom terapin kan vara en tung process. Att söka sig till psykoterapi för tidigt främjar inte tillfrisknandet, utan kan tvärtom öka känslan av att ingenting hjälper samt få tilliten till behandlingen och ens egna möjligheter att tillfriskna att lida.
Rätt sorts terapiprocess vid rätt tidpunkt i sin tur främjar användningen av de känslomässiga färdigheter man lärt sig och fördjupar förståelsen på ett sätt som kan bära genom hela livet.
Instabilitet i känslolivet kan inte direkt behandlas med läkemedel, men genom läkemedelsbehandling kan man lindra samtidiga andra psykiska störningar, till exempel depression. Läkemedelsbehandling som stabiliserar humöret kan hjälpa vid svår instabilitet i känslolivet.
Man kan inte nog betona vikten av egenvård. Även när man arbetar med en yrkesperson är ens eget aktiva arbete, ens träning och funderingar mellan behandlingsbesöken en viktig del av behandlingen.
Om symtomen är relativt lindriga kan det vara en tillräcklig behandlingsform att inhämta information på egen hand, lära känna sina känslor och sitt beteende samt öva på att reglera sina känslor. Om symtomen å andra sidan är allvarliga och förknippade med självdestruktiva tankar och självdestruktivt beteende är det alltid nödvändigt med professionell hjälp.
Att skaffa information är det första steget på behandlingsvägen. Många beskriver att de känner sig lättade när de upptäcker att de inte är ensamma med sina utmaningar, utan att det också finns andra människor som kämpar med samma saker. Att läsa och höra om instabilitet i känslolivet kan få en att känna att det finns en förklaring till ens situation.
Bakgrunden till ett instabilt känsloliv är ofta en uppväxtmiljö där hantering av känslor fått mycket lite uppmärksamhet, och därför kan känslor helt enkelt kännas främmande och svåra att förstå.
Att lära sig känslomässiga färdigheter startar från grunderna: Man kan öva på att identifiera och sätta namn på olika känslor när som helst. När man lär sig att identifiera en viss känsla blir det möjligt att börja märka hur känslan påverkar ens handlingar och tankar.
Det är viktigt att acceptera sina erfarenheter och sin livshistoria, sina tankar och känslor. Till en början kan det vara svårt att acceptera diagnosen eller överlag bara tanken på att acceptera den. Man skulle kanske vilja bli kvitt de extremt svåra känslorna helt och hållet, varvid det kan verka bakvänt att acceptera dem. Eller så kanske ens livssituation känns så svår att bara tanken på acceptans känns bagatelliserande och orättvis.
Acceptans betyder inte att man borde vilja ha sina smärtsamma upplevelser och minnen eller att man borde börja tycka om dem. Det betyder att de får vara vad de är och att de känslor som är förknippade med dem får vara vad de är.
I videon berättar erfarenhetsexperter om hur de har lärt sig att reglera sina känslor.