1. Vad är instabilitet i känslolivet?

Instabilitet i känslolivet innebär inte att känslorna eller reaktionerna skulle vara felaktiga. Trots det kan diagnosen vara förknippad med stigma.

Diagnoser är ett system utvecklat för yrkesfolk i syfte att säkerställa en så effektiv vård som möjligt. Med hjälp av en diagnos kan man ge symtombilden ett namn. Dessutom innehåller diagnosen en uppfattning om orsakerna till problemet eller sjukdomen och ger information om framtiden: hurdana kännetecken eller sjukdomsförlopp som sjukdomen är förknippad med och hur den påverkar personens liv. Det kan vara skrämmande, en lättnad och allt där emellan att få en diagnos.

Till en början var det kanske lite av en chock att få en diagnos, men till slut var det en lättnad att veta namnet på symtomen och sedan få stöd och hjälp med dem.

Laura, erfarenhetsexpert

Det finns många förutfattade meningar om diagnoser inom mental hälsa samt skadliga uppfattningar om symtomen och deras inverkan på livet. I synnerhet personlighetsstörningar kan upplevas som stämplande, och symtomen kan bli en del av självbilden. Att uppleva vilken som helst mental störning som en oskiljaktig del av sig själv kan begränsa livet eller till och med hindra tillfrisknande.

I bästa fall stöder diagnosen dock tillfrisknandet genom att den ökar personens förståelse för sig själv och för vilka faktorer som påverkar hens handlingar samt bidrar till att hen får rätt vård. Det är möjligt att man hos sig själv identifierar drag som kännetecknar ett instabilt känsloliv, även om man inte skulle ha fått någon diagnos.

Många med ett instabilt känsloliv kan leva en tämligen normal vardag när de lär sig att reglera sina känslor. Med det kan man få hjälp, och det första steget mot en bättre fungerande reglering av känslorna är också att få information. 

I videon berättar erfarenhetsexperter om hur instabiliteten i känslolivet har synts och känts i deras liv samt hur de har lärt sig att leva med den.

Ett liv med instabilt känsloliv

Uppgift: Fundera över hur utmaningar med känsloregleringen har påverkat ditt liv. Funderingarna kan ta fram många olika slags känslor, till exempel sorg, skuld eller ilska. I sådana fall kan du påminna dig själv om att du inte har valt symtomen och att det är tillåtet att känna alla sorters känslor. Du kan inte välja vilka känslor som kommer fram, men du kan lära dig att påverka hur du reagerar när en viss känsla dyker upp.

På vilket sätt har instabiliteten i ditt känsloliv eller svårigheterna att reglera dina känslor påverkat följande områden av ditt liv: familje- och vänskapsförhållanden, arbete och studier, hälsa och välbefinnande, fritid och självuttryck? 

Vad är verkligen viktigt för dig i livet? Påverkar dina svårigheter att reglera känslorna dessa viktiga områden? För vilka viktiga saker skulle du behöva en ännu bättre fungerande känsloreglering?

Emotionellt instabil personlighet är en av de vanligaste personlighetsstörningarna, och precis alla har åtminstone ibland svårt att reglera sina känslor. Personlighetsstörningar förekommer över hela världen. Instabilitet är vanligast bland unga vuxna, och symtomen blir lindrigare med åldern.

Instabilitet i känslolivet förekommer 

• hos en knapp procent av hela befolkning 
• oftare hos kvinnor än hos män 
• hos var fjärde klient inom den psykiatriska öppenvården. 

Svårigheter att reglera känslorna ingår i symtombilden vid många psykiatriska sjukdomar. Symtombilden vid en del mentala störningar kan vara svår att skilja från den vid instabilitet. Till exempel bipolär sjukdom och uppmärksamhetsstörningar är förknippade med liknande svängningar i känslolivet som instabilitet. 

Typiska mentala störningar och symtom som förekommer samtidigt med instabilitet i känslolivet är: 

• psykotiska symtom 
• affektiva störningar 
• neuropsykiatriska störningar 
• ätstörningar 
• beroenden 
• somatoforma störningar 
• posttraumatiska symtom 
• dissociativa störningar och 
• andra personlighetsstörningar.

Instabilitet i känslolivet skiljer sig från affektiva störningar i det att det är fråga om tämligen bestående sätt att observera och förhålla sig till andra människor samt förstå sig själv och sin omgivning. Detta sätt att uppleva har utvecklats i barndomen och ungdomen samt orsakar problem för personen. 

De fyra viktigaste symtombilderna vid instabilitet i känslolivet är instabilt humör och instabila känslor, störningar i fråga om att reglera beteendet, störningar i perceptions- och tankefunktionerna samt problem med identiteten och mänskliga relationer. I följande avsnitt av programmet behandlas varje symtombild mer ingående.

Typiska symtom på instabilt känsloliv: 

• rädsla för att bli övergiven 
• nyckfulla och intensiva mänskliga relationer, som kännetecknas av växlingar mellan extrem idealisering och ringaktning 
• instabil självbild eller uppfattning om sig själv 
• impulsivt beteende som är skadligt för personen själv (till exempel slöseri, flyktiga sexuella relationer, rusmedelsanvändning, vårdslöshet i trafiken, hetsätning) 
• upprepat självdestruktivt beteende, självdestruktiva tankar 
• kraftigt växlande humör 
• tomhetskänslor 
• starka känslor av hat och svårigheter att kontrollera beteendet vid ilska 
• misstänksamhet eller vanföreställningar vid stress 
• dissociativa symtom (overklighetskänslor, känslor av att vara utanför sig själv) 
• svårigheter att göra saker som inte ger omedelbar belöning.