4. Tänkande och observation

Dissociativa symtom betyder att tankarna, känslorna, agerandet, minnena och identiteten inte bildar en sammanhängande helhet. Lindriga dissociativa symtom är mycket vanliga: Till exempel när man försjunker i tankar när man kör bil separeras handlingen, observationen och tänkandet delvis från varandra.

Dissociativa symtom förekommer ofta i gränslandet mellan sömn och vakenhet, i stressiga situationer, i samband med att man förlorar någon som står en nära, när man är påverkad av rusmedel och i samband med starkt känslomässiga upplevelser. 

Instabilitet i känslolivet är ganska ofta förknippad med dissociativa symtom när man är under psykisk stress. I praktiken kan symtomen vara till exempel kortvarig förlust av tidsuppfattningen eller minnesluckor, en känsla av att inte vara sig själv eller att man ser på sig själv utifrån.

Omgivningen eller den egna kroppen kan kännas konstiga, och kortvariga hallucinationer kan förekomma i synnerhet i samband med upplevelser av övergivenhet. Dessa upplevelser kan kännas skrämmande, men lyckligtvis lindras de dissociativa symtomen i takt med att känslolivet balanseras tack vare behandlingen. 

Orsaken till de kraftiga humörsvängningar och utmaningar i mänskliga relationer som är förknippade med instabilitet i känslolivet är vanligtvis ett svartvitt tänkande. Det innebär att människor, saker, föremål och situationer bedöms vara antingen helt och hållet goda eller onda, lyckade eller misslyckade, korrekta eller felaktiga.

Det svartvita tänkandet gör det svårare att tolka situationer och får en att lättare dra förhastade slutsatser. Sinnet kategoriserar och bedömer situationer mycket snabbt och kan inte beakta att det finns många olika sidor och perspektiv på saker och ting. Om till exempel någon gör någonting fel betraktar man hen genast som en helt och hållet ond eller dålig människa, istället för att tänka på att alla någon gång gör fel. 

Instabilitet i känslolivet kan vara förknippad med misstänksamhet och misstro mot andra i samband med starka känslotillstånd och psykisk stress. Man kan se illvilliga och onda avsikter också i handlingar som är avsedda för att hjälpa. Det kan uppstå känslor av att andra är fientligt inställda till en eller att de följer eller förföljer en, vilket kan ta sig uttryck i bland annat svårigheter att lita på de människor som tar hand om en. 

Instabilitet i känslolivet, liksom många andra psykiska svårigheter, är förknippad med utmaningar i fråga om uppmärksamhet, koncentration och minnet. Dessa kognitiva utmaningar förekommer redan i barndomen och ungdomen, och kan visa sig i form av till exempel långsam inlärning. 

Känslorna påverkar minnet: starka känsloupplevelser lämnar djupa och detaljerade spår i minnet. Vid instabilitet i känslolivet accentueras de negativa känslorna, vilket gör att även de starkaste minnena kan vara negativt färgade. När man upplever en stark känsla begränsas även uppmärksamheten, och man observerar inte nödvändigtvis några andra saker i omgivningen än föremålet för känslan. 

Minnet har en särskild roll i uppbyggandet av identiteten, och utan minnet skulle uppfattningen om världen och en själv vara endast ett ostrukturerat flöde av observationer. När minnena under en lång tid byggs upp kring rädsla, ångest eller andra svåra känslor kan även uppfattningen om en själv, andra människor och världen gestalta sig som skrämmande, opålitlig eller ond.

På grund av de snabba känslosvängningarna kan även föreställningar och minnen å andra sidan utformas som motstridiga och inkonsekventa. 

Det är möjligt att påverka sina tankar och observationer. Man kan rikta sin medvetenhet eller uppmärksamhet som en ficklampa, för att belysa de saker som man vill uppmärksamma. Alla människor har denna förmåga, men för en del kräver den mer övning.

Med hjälp av mindfulness kan man lära sig av sina tankar och observationer, lära sig att förhålla sig till sina upplevelser på ett nytt sätt och använda denna ”sinnets ficklampa” på ett flexibelt sätt.

Med hjälp av mindfulness utvecklar man sin förmåga att vara medvetet närvarande. Det innebär ett alldeles speciellt sätt att vara närvarande där man är helt fokuserad på nuet genom att lägga märke till och acceptera sina känslor, tankar och kroppsförnimmelser.

När man är medvetet närvarande kan man se att ens upplevelser är övergående, acceptabla, intressanta och mänskliga. Det är möjligt att uppleva alla upplevelser som de är – inte som de stressade eller ängsliga tankarna säger att de är.

I videon berättas mer om mindfulness.

Medveten närvaro

Testa om du är medvetet närvarande just nu
Lägger du märke till hurdana ljud som hörs runt omkring dig?
Lägger du märke till vilka alla färger och former du ser runt omkring dig?
Lägger du märke till vad du känner i kroppen just nu?
Lägger du märke till vilka tankar som dyker upp just nu?
Kan du lägga märke till dessa saker utan att döma och värdera?
Får observationerna, känslorna i kroppen och tankarna finnas i ditt sinne precis som de är?

Distans till upplevelser med hjälp av mindfulness

Mindfulness hjälper dig att lugna ner dig när det stormar inombords – eller egentligen att ta lite avstånd till stormarna. Som om man tar sig bort från stormens öga för att betrakta blixtarna, regnet och vindbyarna på avstånd. På så sätt kan man lära sig att se att man inte är detsamma som sina känslor och tankar, utan att känslorna och tankarna kommer och går, medan jaget och självet består. 

Att kunna ta avstånd till sina känslor och tankar på detta sätt är en nyttig färdighet. I synnerhet vid instabilitet i känslolivet, när känslorna är mycket starka och deras effekt stor, kan det öka välbefinnandet avsevärt om man tränar mindfulness. På lite längre avstånd kanske känslorna inte heller är så överväldigande eller skrämmande. 

Att ta avstånd betyder inte att undvika känslorna

Tvärtom är syftet med mindfulness att acceptera alla känslor och ge alla känslor utrymme. Man kan känna alla känslor och alla känslor är tillåtna. Men samtidigt försöker man se känslorna som ”bara” känslor och inte som fakta.

Tankar och känslor är verkliga men inte fakta

Instabilitet i känslolivet kan vara förknippad med en benägenhet att antingen förringa sina känslor eller tolka dem som fakta. Att förringa sina känslor innebär att man ser dem som felaktiga eller att man inte alls beaktar dem när man fattar beslut.

Att betrakta sina känslor som fakta kan vara till exempel att man, när man är arg på någon, upplever och ser den personen som irriterande och ond. Eller att man ser sig själv som dålig och misslyckad när man känner besvikelse efter ett misslyckande. 

Alla tankar och känslor är verkliga, och alla slags tankar och känslor får finnas. Om man tar dömande tankar som sanning och känslor som fakta som beskriver situationer kan det dock få en att må riktigt dåligt.

Genom att träna mindfulness kan man lära sig att skilja på vad som är objektivt sant och vad som är en tolkning man själv gjort. Samtidigt kan man lära sig att förhålla sig empatiskt och accepterande till alla sina känslor. 

Man kan träna medveten närvaro när och var som helst

Medveten närvaro är att observera nuet på ett accepterande sätt och utan att döma. Det är att konstatera att ”saker och ting är nu så här och det är okej”. Det är framför allt observation av saker och ting. När man tränar mindfulness fäster man uppmärksamhet vid alla tankar som dyker upp, alla känslor som väcks och alla förnimmelser som uppstår i kroppen. Det viktigaste i träningen är att man inte dömer, kritiserar eller försöker förändra. 

Vad än man gör kan man göra det medvetet. Medveten närvaro är egentligen ingenting man gör, utan det är ett sätt att vara och uppleva. Å andra sidan är den som muskelstyrka eller balans – en förmåga som man kan utveckla genom att träna den aktivt och som aldrig blir fullt utvecklad.

Här kan du prova nu några korta övningar i mindfulness!